1962, Föddes i Göteborg, moder från Trollhättan, fader från Bergen i Norge. Mor är innerlig, fager och fantasirik, far är principfast, har motorcykel och ingenjörsskägg. Båda är konstnärliga, idérika och nyfikna. Det håller inte länge.

1963 Trollhättan. Morfar och mormor. Vaga minnen. Trevligt. Hemhjälp (jag kallade henne "Tassa La", av "Tant Larsson") och putsad koppar på väggen. Vackert. Man vinkar till båtar som glider förbi på kanalen. Morfar är doktor med egen mottagning och odlar rosor i trädgården.

1964 Johannesplan i Stockholm. Mitt emot kyrkan och parken, precis bredvid brandstation. Allt är stort. Jag har en kompis, Lena, portvaktens dotterdotter. Parken är solig. Dagisgrupper sjunger "Sudda sudda" och bilars baklyktor fascinerar med sina fantasieggande formspråk. Snörik vinter. En kompis på dagis heter Nike och blir senare i livet punktrummis och estradör.

1967 Norrviken, halvfin villaförort från 1910-talet. Två goa halvbröder till mig samt fosterstorasyster som jag blir hopplöst förälskad i. Man anar inte hur mycken olycklig kärlek en liten pojke är kapabel till. Stor tomt, mycket äpplen, fantastiskt klätterträd, fin gammal skola. Ekar och vikingagravar. Hemliga klubbar. Inackorderade fosterhemsplaceringar, socialt engagemang.

1973 Järna, förbluffande roligt i skolan (tack vare engagerad och klok waldorflärarinna, Margit Adam, och hennes passionerada intresse för allt från rosens fysionomi till Roms kejsare och arkitekter), nya vänner och ny musik (framför allt David Bowie och i viss mån Alice Cooper och Queen men så småningom även Lou Reed samt Deep Purple och Led Zeppelin ersatte gradvis The Sweet, 10cc, Johnny Cash och Elvis Presley.

1976 Norrviken igen, samt Kristofferskolan i Bromma. Och skateboard! Skolan fortsatte att väcka intressen och talanger. En fruktad fysiklärare lyckas väcka fascination för sitt ämne (glömmer aldrig när han förklarade Wankelmotorn och skillnaden mellan seriekoppling och parallellkoppling), en vördad kemilärare för sitt och en trygg klasslärare för skådespel. Metallslöjd var roligt, speciellt att driva koppar. En tråkig geologilärare fick mig att bestämma mig för att någon gång bevista Grand Canyon, vilket jag också senare gjorde). En kolerisk humanist fick oss att sjunga flerstämmigt samt väckte ett intresse för Voltaire och moralfilosofi.

1978 Göteborg och far, arbete på Arla samt seriös träning i slalom på sketeboard.

1979 Höganäs, tränar ett skateboardteam och arbetar på bondgård. Bonden har de största händer jag någonsin sett och hans fru har utan vidare ett dussin ägg i omeletten. Mycket purjolök och drömmar om Amerika.

Vintern 1980 New York, Kansas, Colorado och äntligen Arizona och Grand Canyon. Vill inte åka tillbaka så jag gör inte det. Finner vänner och vänliga människor överallt, lyssnar och lär, hjälper till och funderar mycket. Upptäcker bergklättring, mig själv och naturens magi. Liftar, läser, skriver brev, vandrar i öknar, klättrar i berg, arbetar på kringresande tivolin i Californien, flyttar till New Mexico där jag arbetar, studerar, gifter mig och får barn.

Hösten 1983 emigrerar vi till Sverige för studier, arbete och fler barn.

1985 flyttar vi till ett hus på Mörkö, en son föds 1986. En dotter 1988.

1990 tar jag mig an en skolklass och är dess huvudlärare i sex år, därefter ämneslärare i olika klasser, från 1997 till 1999 på gymnasienivå i Västerås.

1996 skilsmässa, 1998 flyttar exfru och barnen till Arizona utan mig.

1993 - 2000 ger kurser och föreläsningar för lärare och skolledare i Baltikum och Ryssland, i konstnärligt präglad undervisning, introspektiv teknik och postmaterialistisk pedagogik, halvårsvis på Tallinn Pedagogical University.

2000 lämnar det offentliga, arbetar på hemtjänst samt med palliativvård.

2002 tills vidare, verksam som socialterapeut och handledare.

2005 åter gift, nu med Emma, född Larsson, nu Kieding.

2007 dotter född. 2009 köper hus i Vagnhärad.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Intresserar man sig för, och lyssnar på, människor så märkar man snart att musik är något centralt. Folk berättar om sina liv och inte sällan kommer det fram hur de har påverkats och rentav präglats av den musik de, ofta passionerat, lyssnade till so...

Inte för att förringa min egen person, men det bästa med mig är helt klart min fru. Hon är helt enkelt min favoritmänniska. På de nio år -- de tre gånger tre år -- vi levt, älskat och arbetat tillsammans har min respekt för henne bara ökat och ökar. ...

En sak som har intresserat mig så länge jag kan minnas är hur andra människor funkar i huvudet. Hur de tänker, vad som driver dem och vad de känner. Min far älskade klassisk musik och lagade utsökt mat. En passionerad finsmakare. Min mor läste till p...